mycket mer än vad ögat kan se...

Så var jag tillbaka igen, en kväll som jag borde tillängna min kära engelska recention på boken "Dead poets society". En grymt bra bok men nej, det är inte roligt att skriva en recention och aldrig blir man nöjd!

Istället ägnar jag min tid åt påståendet, alla har ett eget Jag.
Tänk vad en person skulle vara utan sitt Jag, en kropp utan känslor, utan åsikter, utan vilja, utan uttryck, utan personlighet, en kropp utan själ, det som gör en unik, det som gör en till en männsika.

Vem skapade "Jaget"?

Är det bara vi männsikan som har ett Jag, eller har även djur detta kanske till och med växter? Ingen än du själv vet hur dina tankar ser ut, vad du egentligen tycker, förstår, vet, känner, vill eller skulle vilja.

Hur känner jag mig? Upp och ner, hela tiden dessa uppförsbackar och djupa dalar, hurväl jag än beskriver mina känslor så är det ingen som kommer att förstå, inen annan utan jag. Hur smärt, lycka, kärlek, hat, svartsjuk, tvivel, blyghet och sorg känns tror jag är unik från människa till männsika.

Haha.. ;) va mycket skit jag pratar... nä nu du min engelska recention... fyfan men måste!

Godnatt