Idodan - Ida

Det där lilla, det som gör någon eller något speciell
det som bara finns utan att det egentligen syns eller hörs,
det är det som du kommer att sakna
Låt det bli ett minne och i framtiden nostalgi

Det där lilla, det som skapar din dag
men flyter in i din vardag utan att du märker det
det där som går på automatik
Låt det bli unikt och något alldeles speciellt

Det där lilla, det som du gör utan att riktigt tänka
det som skapar förändring bakom stängda ögonlock
trots att syftet var någonting helt annat
Låt det bli en läxa och ta lärdom av misstag

Det där lilla, det som du minns från förr
eller åtminstone kommer ihåg lite grann
det där som för länge sedan var ditt liv och din vardag
Låt det bli evigt, för evigt är för alltid

Kanske att du inte kommer förstå, för det är svårt att förklara när man inte ens själv riktigt fattar.
Men tänk dig livet, tänk dig livet som en sluten cirkel. Frågan är nu, finns återfödsel?

Alla är vi ett eget jag, jag är mitt jag och du är ditt jag osv. Men samtidigt, från din synvikel så skulle du säga jag är mitt jag och du ida du är ditt jag. Så med andra ord är vi alla ett mitt jag, men man blir det först när man är medveten om att man är ett jag. Så alla är vi ett jag, och hela tiden dör det jag och hela tiden föds det jag. Vilket betyder att hur vet jag att jag är i mitt jag, när du säger att du är i mitt jag om det inte är så att vi alla är mitt jag? Och hela tiden föds det mitt jag, så hur vet du att det inte är mitt jag förens du försvinner från det jag du har just nu?


Komplicerat, förvirrande och antagligt enligt er oförstående... men som jag skrev innan, jag fattar det inte riktigt själv, det är bara ibalnd som jag riktigt känner att jag förstår det. Detta trots att det är mina egna tankar och att jag då borde förstå vad jag själv menar, men jag gör inte alltid det så hur skulle du kunna förstå det när jag inte kan förklara?

I alla fall, för mig, när jag kommer på det och känner hur det känns att ha vetskapen, då mår jag bra och för stunden vet jag att döden inte är någonting att vara rädd för....

Jag vet att jag kan så länge jag vill

Frågan är hur länge jag orkar?

Prestation ett måste som blir till tvång

Ingen njutning, bara krav återstår

Jag lyckas, för jag vill

Tankar som sprudlar men vad händer?

Idéer som står utan produkt

Fängslad i sitt eget sinne

Det börjar bli mulet

Solen är på väg att slockna

Regnet öser och tiden står still

Ge mig en minut

Eller bara någon sekund

Jag vill kunna vara

Bara vara

Befriad från verkligheten

Fri, ända gången jag är fri

Fri från allt och fri från mig själv

Jag får tid att leva men vem blir jag?

Lev med mig, lev med min frihet och lev med min ångest

Ge mig tid, försök förstå och jag kommer för alltid vara din ängel

Ett beroende, en vardag, en tid som aldrig känns förlorad men som snart ändå är glömd. Varför är jag dömd? Jag njuter, så länge de varar, men efteråt, det blir alltid ett efteråt, är jag förstörd. Jag kan inte vara utan, det är något av det bästa man kan få, låt mig bara få njuta... men jag vill inte förlora. Jag skadas, hur många slag tål jag att ta?

Ge mig sällskap, jag är ensam och hatar att vara själv. Värm mig, jag fryser, jag skakar. Förstå mig, jag vill, de är sådan jag är. Kommer alltid vara? Förvirrad och nyfiken, trött och besviken. Prestation. Perfektion. Perspektiv.

Ett mönster som kommer igen, en vardag som blir verklig, en längtan som skriker. Gunga min vän, gunga högt och gunga läng för barn blir vi aldrig igen. Så låt oss gunga, sväva och leva fritt som om tid och rum aldrig existerat. Ha inte ångest, få inte panik det finns plats för alla. Och även än för dig

Du vill aldrig vara ensam, aldrig vara själv, men omgivningen skrämmer dig. En dålig vana som blir till vardag eftersom du inte vet, du vet ingenting. Du lämnar allting bakom dig, för du vågar inte, för du kan bli sårad. Lämnad till en flykt som du aldrig kommer kunna fly, perfektion, allting. En försvunnen dag, precis som alla andra, du vet inte var, inte hur, inte när. Det bara kommer och du är förlorad, skadad eller på flykt från verkligheten. Jag klarar det inte, vill inte, vågar inte! Jag vill bara vara, bara vara utan känslor och bortom verkligheten, förbi allting...

Visst har du en hemlighet, någonting du egentligen vill berätta, skrika ut till alla som hör, men du gör det inte, antingen för att du inte kan, eller för att du inte vågar, för man vet aldrig vem som råkar lyssna. Du pinas och plågas, för du vill tala om, men det går inte. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med tystnaden. Du skakar, för du döljer, men alla har vi någon hemlighet.

Visst har du en längtan, någonting du vill ska inträffa, antingen nu eller i framtiden, men det händer inte, du vet inte varför, det kanske är omöjligt, just för att du är den du är. Du längtar och hoppas, för du vill att det ska ske men det blir aldrig verkligt. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med önskan. Du skakar, för du hoppas, men alla har vi någon längtan.

Visst har du syndat, gjort någonting du ångrar, litet såväl som stort, men det går inte göra något ogjort, det finns ingenting du kan gör, varken idag eller imorgon, för du har redan orsakat en skada. Du gråter och vädjar för du vill bli förlåten, vill börja om men tiden går inte att spola tillbaka. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med rädslan. Du skakar, för du ångrar, men alla har vi syndat.

Visst har du känslor, någonting som både förstör och skapar, ibland finns de och ibland inte, men du vill kunna kontrollera, det går inte trotts att du försöker och vill förstå, du är mänsklig. Du älskar och hatar, för du vill kunna styra men det går inte. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med kärleken. Du skakar, för du känner, men alla har vi känslor.

Visst har du en själ, någonting som du varken känner, ser eller hör, någonting du ändå hoppas existerar, men du har levt i ovetskap, frågat men stått utan svar, för ingen vet. Du tror och önskar, för du vill vara evig men minns inget liv före detta. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med livet. Du skakar, för du dör, men alla kommer vi att dö.

Somliga lever och ser världen som svartvitt
min värld befinner sig i en gråskala
inget svart eller vitt, bara grått.
Från mörk till ljus, du befinner dig i den.
Allting går i vågor, inga linjer eller sträck
En andragrads ekvation är möjlig,
eller inte bara möjlig, ekvationen är livet

Vi lever i en gråskala
och du kommer aldrig kunna kliva utanför
för utanför är inte vår värld

ett hårt slag på pungen och du faller,
du vet aldrig var, när eller hur, du vet aldrig
när den sista sekunden passerar och
du väljer att gå trots att det inte är gröngubbe

Andas, andas min vän, även ett sår som läker lämnar ärr
I denna tid och nästa

Visst vill man tillbaka! Tillbaka till...

förhållandet du hade, innan du upptäckte att din partner har varit otrogen
sekunderna av maximal inteligens då du fick en snilleblixt, som lika fort försvann
drömmarna som förblev ostörda, ända tills din väckarklocka ringde
det första blåset på morgonens ciggaret, det ända du har kvar en glödande fimp
kvällen innan, den som nu är fylld av minnesluckor och resulterat i din bakfylla
orgasmen, minuterna innan då fyverkerier och njutning fyllde din kropp
födelsedagen då du fick den där leksaken du önsakt dig så länge
solnedgången, tiden innan dag förvandlas till natt

En klocka som symboliserar den förflutna tiden
Verkligheten som glider görbi och speglad av nuet
Farväl verkligheten jag vill stanna i en tidlös dröm...

"Vi lever i spegelvärlden, allt annat är utanför"

Allt som vi lär oss, allt vi känner till, allt vi vet är reflektioner av vad någon annan har lärt oss, visat oss, sagt till oss. Vi är som en spegelbild av någon annan, vi lever i en spegelvärld, en spegelvärld som är oändlig. Allt vi inte kan, allt vi inte hört eller sätt, allting vi inte vet är utanför, utanför spegelvärlden. Du blir aldrig fullärd, spegelvärlden är oändlig likaså universum. Du kommer förevigt leva i spegelvärlden som en reflektion av miljontals andra som än gång levt i den eller än idag gör...