Idodan - Ida

Det där lilla, det som gör någon eller något speciell
det som bara finns utan att det egentligen syns eller hörs,
det är det som du kommer att sakna
Låt det bli ett minne och i framtiden nostalgi

Det där lilla, det som skapar din dag
men flyter in i din vardag utan att du märker det
det där som går på automatik
Låt det bli unikt och något alldeles speciellt

Det där lilla, det som du gör utan att riktigt tänka
det som skapar förändring bakom stängda ögonlock
trots att syftet var någonting helt annat
Låt det bli en läxa och ta lärdom av misstag

Det där lilla, det som du minns från förr
eller åtminstone kommer ihåg lite grann
det där som för länge sedan var ditt liv och din vardag
Låt det bli evigt, för evigt är för alltid

Här sitter jag sista ansökningsdagen och gör allt för att få iväg åtminstånde en anmälan till framtida studier. Nåväl för att jag oftast (kanske snarare alltid)  är ute i sista sekund men idag är det lite värre. Har i nästan tre timmar suttit och försök komma in på själva hemsidan studera.nu, men tydligen är jag inte den ända som är ute sent och serven blir överbelastad. Visst kommer jag in på hemsidan stundvis, men nästan aldrig hinner jag klart med alla stegen förens rubriken kommer upp "sidan kan inte visas". Och De fyra (och nu fem :D ) gångerna jag lyckats komma ända fram till steget "skicka din anmälan" och det lyckats, har jag fått en adrenalinkick i hela kroppen, JAAA DET FUNKA!

Så, nu är jag klar (orkar inte försöka mer i alla fall), men att jag aldrig lär mig att vara i tid? Jag försov mig till högskoleprovet. Jag sökte praktik plats en vecka innan vi skulle ha den. Jag lämnade in en reklamation på ett uttag i Uganda försent och förlorade 1500kr osv. Sista sekunden Ida. Och i tanke på det, så har vi även en uppgift i skolan som ska lämnas in imon (hade tänkt att göra den ikväll, men att söka utbildningar tog längre tid är jag trodde) och behöver jag ens nämna att jag inte är klar med den än? Det blir väll en uppesittar kväll idag igen skulle jag tro. 

Tre dagar och tre blogginlägg, något ska man väll lyckas att göra i alla fall ;) haha


HAHAHAHAHA, bokstavligt talat??

Nä, nu har 20min gått och jag har fortfarande inte kommit på något vettigt att skriva. Har fått frågan ett par gånger nu det senaste varför jag inte uppdaterat min blogg på länge och det finns egentligen bara ett svar, jag har inte haft något att skriva om. Inte för att det inte hänt saker, utan snarare för att det inte varit värt att dokumentera. Faktiskt så har jag vid ett flertal tillfällen suttit ner framför min blogg och börjat skriva, men det har inte kommit något vettigt ur mina texter, och det har bara känts meningslösa att publicera. Så där har ni mitt svar.

Jag har ju fortfarande inte riktigt förstått meningen med att uppdatera flera gånger om dygnet och att låta sina läsare följa med varje sekund och minut av ens livet.  Men jag klandrar inte de bloggarna, för uppenbarligen tycker många att det är intressant att läsa då flera (kanske många?) bloggar är av det slaget. Men eftersom att jag själv är väldigt dålig på att läsa (och skriva) blogg, så faller det mig inte riktigt i smaken. Jag skriver när jag känner för att skriva av mig eller har något att säga (vad det nu betyder?).

Idag? inte direkt något vettigt, men kände ändå att bloggen behövde en liten uppdatering i alla fall ;)

Att ha tid över till att ha tid över... Just nu är mitt liv mönstrat av ett fullspäckats schema som trots detta till det mesta består av att inte göra det som jag ska göra, med andra ord inte göra någonting. Försöka få tiden att gå trots att det egentligen är tid som jag egentligen har mest brist på, tid till att göra det och tid till  att göra annat.

Därav har jag det senaste varit totalt värdelös på att uppdaterade min blogg. Men jag har liksom inte riktigt orkat, även om jag tänkt, idag ska jag skriva i bloggen. Precis som när jag varje dag ska borsta tänderna och kommer på att jag en länge tänkt att jag ska börja med min eltandborste igen, men trots detta tar jag ändå upp min sedvanliga tandborste och påminner mig själv om att jag gör det imorgon istället. Ändå är det inte precis omständigt att bara plocka fram en borste till eltandborsten ur lådan i badrummet och börja borsta med den istället. För några dagar sedan tog jag till och med upp en ny förpackning med en borste i och la i min tandborstmugg, ändå har jag inte orkat på mig omständigheterna att helt enkelt byta tandborste.

Men nu när jag för än gång ändå skriver tänkte jag berätta en lite ironisk ska som hände igår.
Ni vet när man tappar bort något och innerligt hoppas att en snäll människa har lämnat in det till Västtarfiks hittegodsavdelning. Tänk dig då att du allt för ofta råkar ut för detta så att det till kommer till den gräns då du tycker det börjar bli pinsamt att hela tiden komma på återbesök. Då vet du hur jag känner mig. Inte för att jag egentligen är så slarvig av mig men jag borde fan stå med i Guines rekordbok så ofta som jag lyckas glömma saker på bussar, busshållplatser, spårvagnar you name it.

Any way, där var jag i alla fall ytterligare än gång i hopp om att hitta det jag tappat bort. Jag står länge och letar i en stor låda full med en massa pick och plock, men tyvärr så hittade jag inte det ja letade efter... så snopet lämnar jag det trånga lilla rummet och återvänder ut till snön på gatan. Så går vi en liten bit, Jag och Jenni, tills jag kommer på, va fan är min mobil? Jenni suckar, tar upp sin mobil och ringer min, ingen signal. FAAAAN!! Vad har jag gjort av den nu då!?
Så öppnas dörren från hittegodsavdelningen som vi precis lämnat och ut springer expediten med en mobil i handen. -"Jag tror du glömde din mobil!!" Och visst var det min!
Men hur fan lyckas jag egentligen?


Yeye, tillbaka till nuet. Sitter i min säng nu, tror jag precis insåg att jag faktiskt saknat mitt bloggskrivande. Men men, bara till att se om detta håller i sig eller om nästa inlägg publiceras om en sisådär, LÅNGTID! Förhoppningsvis inte :D

Kanske att du inte kommer förstå, för det är svårt att förklara när man inte ens själv riktigt fattar.
Men tänk dig livet, tänk dig livet som en sluten cirkel. Frågan är nu, finns återfödsel?

Alla är vi ett eget jag, jag är mitt jag och du är ditt jag osv. Men samtidigt, från din synvikel så skulle du säga jag är mitt jag och du ida du är ditt jag. Så med andra ord är vi alla ett mitt jag, men man blir det först när man är medveten om att man är ett jag. Så alla är vi ett jag, och hela tiden dör det jag och hela tiden föds det jag. Vilket betyder att hur vet jag att jag är i mitt jag, när du säger att du är i mitt jag om det inte är så att vi alla är mitt jag? Och hela tiden föds det mitt jag, så hur vet du att det inte är mitt jag förens du försvinner från det jag du har just nu?


Komplicerat, förvirrande och antagligt enligt er oförstående... men som jag skrev innan, jag fattar det inte riktigt själv, det är bara ibalnd som jag riktigt känner att jag förstår det. Detta trots att det är mina egna tankar och att jag då borde förstå vad jag själv menar, men jag gör inte alltid det så hur skulle du kunna förstå det när jag inte kan förklara?

I alla fall, för mig, när jag kommer på det och känner hur det känns att ha vetskapen, då mår jag bra och för stunden vet jag att döden inte är någonting att vara rädd för....

Idag har vi gjort ytterligare en sak tillsammans, denna gången väldigt spontant. Och fler ska det bli!

Första gången jag träffade dig var när jag började i Jitex, vi spelade i samma fotbollslag. Efter det har vi gjort och upplevt många saker tillsammans. Vi blev kära i samma kille, triangeldrama, vilket slutade med att vi istället dissade honom och blev vi bästa vänner. Vi åkte till Ullared, men sa till alla andra att vi hittade en utförsäljning i Varberg! HAHA. Hela påsklovet umgicks vi och efter det rullade allting bara på... for ever and ever eller vad va det vi alltid sa? Låt det gå i uppfyllelse och låt oss göra fler saker tillsammans, allting ska senare få bli nostalgi... Precis som den här!

MINNEN! Ghetto - Fjortis, En film som jag, Emme och (Jennifer) gjorde bara för att det var skoj under elevensval i åttonde klass. Så varför står Jennifer inom parantes? Jo grejen var den att hon inte ville säga att hon varit med och gjort filmen eftersom hon inte tyckte det passade sig att visa den för lärare. Idag kanske jag kan förstå henne, haha, då tyckte jag bara att hon var tråkig för hon var ju trots allt vår kamerakvinna :D men men... (Notera även att vi slängt in några bilder på blommor bara för lärarens skull ;) HAHA)
Titta, njuta och skratta hur mycket ni vill!! ÄLSKA!

Första gången jag jobbat natt idag. Speciellt faktiskt, satt och kollade på TV när jag gång på gång kom på, "just fan, jag är på jobbet". Det är lugnt och skönt, inte speciellt mycket att göra, utan du får ett par timmar för dig själv. Underbart!

Min tanke var att jag skulle kombinera dessa timmar med pluggande, så att man får något mer gjort på samma gång. Men det var alldeles för skönt att bara sitta och koppla av framför Tv, så inte blev det mycket pluggande gjort. Får ta det en annan dag, finns vilja finns tid.

Jag har försökt att börja se saker och ting från den ljusa sidan igen, allt är trots allt inte så jobbigt och tråkigt som man lätt gör det. För visst är mycket intressant, och visst tilltalar det mig, men så fort det blir ett måste blir det ett tvång och leder mest till ångest. Så nu, nytt år, ny start och nya möjligheter. Låt oss istället försöka vara positiva inför saker och ting! Okej, jag vet att jag inte kommer hålla många (kanske inte ens något) av mina rutinmässiga nyårslöften, men nog allt är bara ett försök värd all ära även om jag inte når målet.

Detta år ska bli bättre, starkare och gladare än 2008. Mycket och skilda ting har präglat och färgat år 2008, kaos, tvivel, osäkerhet, avskum, onykterhet, bristfälldhet, sorgsenhet, förluster, stress, panik och ångest, men även lycka, kärlek, trovärdighet, möjligheter, struktur, säkerhet, vänskap, förlåtelser, insikter och mycket annat! Det har varit ett händelserikt år, både till för- och nackdel, och kanske det föds någonting bra ur även det värsta. Och om inte annat ger det oss perspektiv på vardagen och på livet.

Så låt oss leva år 2009, låt oss finna det vi söker och låt oss förverkliga våra drömmar (även om vi kanske bara kommer en bit på vägen). Låt mig ta förnuftet till fång, och glädjas åt det liv jag faktiskt lever, för visst är jag innerst inne för det mesta lycklig, även om lycka har trängs undan och ibland lite för länge.

Mitt största mål inför år 2009 är att stressa ner, koppla av, dämpa min ångest och bara njuta av dagen, av livet och försöka finna mig själv, för visst finns jag där inne någonstans. Men inte behöver jag stressa upp mig än, jag är ju trots allt bara 18år har hela livet framför mig.