Bara tiden skulle räcka till...
Att ha tid över till att ha tid över... Just nu är mitt liv mönstrat av ett fullspäckats schema som trots detta till det mesta består av att inte göra det som jag ska göra, med andra ord inte göra någonting. Försöka få tiden att gå trots att det egentligen är tid som jag egentligen har mest brist på, tid till att göra det och tid till att göra annat.
Därav har jag det senaste varit totalt värdelös på att uppdaterade min blogg. Men jag har liksom inte riktigt orkat, även om jag tänkt, idag ska jag skriva i bloggen. Precis som när jag varje dag ska borsta tänderna och kommer på att jag en länge tänkt att jag ska börja med min eltandborste igen, men trots detta tar jag ändå upp min sedvanliga tandborste och påminner mig själv om att jag gör det imorgon istället. Ändå är det inte precis omständigt att bara plocka fram en borste till eltandborsten ur lådan i badrummet och börja borsta med den istället. För några dagar sedan tog jag till och med upp en ny förpackning med en borste i och la i min tandborstmugg, ändå har jag inte orkat på mig omständigheterna att helt enkelt byta tandborste.
Men nu när jag för än gång ändå skriver tänkte jag berätta en lite ironisk ska som hände igår.
Ni vet när man tappar bort något och innerligt hoppas att en snäll människa har lämnat in det till Västtarfiks hittegodsavdelning. Tänk dig då att du allt för ofta råkar ut för detta så att det till kommer till den gräns då du tycker det börjar bli pinsamt att hela tiden komma på återbesök. Då vet du hur jag känner mig. Inte för att jag egentligen är så slarvig av mig men jag borde fan stå med i Guines rekordbok så ofta som jag lyckas glömma saker på bussar, busshållplatser, spårvagnar you name it.
Any way, där var jag i alla fall ytterligare än gång i hopp om att hitta det jag tappat bort. Jag står länge och letar i en stor låda full med en massa pick och plock, men tyvärr så hittade jag inte det ja letade efter... så snopet lämnar jag det trånga lilla rummet och återvänder ut till snön på gatan. Så går vi en liten bit, Jag och Jenni, tills jag kommer på, va fan är min mobil? Jenni suckar, tar upp sin mobil och ringer min, ingen signal. FAAAAN!! Vad har jag gjort av den nu då!?
Så öppnas dörren från hittegodsavdelningen som vi precis lämnat och ut springer expediten med en mobil i handen. -"Jag tror du glömde din mobil!!" Och visst var det min!
Men hur fan lyckas jag egentligen?
Yeye, tillbaka till nuet. Sitter i min säng nu, tror jag precis insåg att jag faktiskt saknat mitt bloggskrivande. Men men, bara till att se om detta håller i sig eller om nästa inlägg publiceras om en sisådär, LÅNGTID! Förhoppningsvis inte :D