Klimatkampen, Go Kokboken KliMat

400 bidrag, 130 olika gymnasieskolor och vi är ett av de 30 bidrag som gått vidare. 7.5 % gick vidare och tro faan att vi är med där :D:D Så himla roligt, alla sena nätter, allt jobb det är värd det, tro till tusen det är värt det!
Vi har slitit och jobbat och engagerat oss så mycket och nu är vi ett steg närmare 30 000kr som är 1:a priset.

Vår kokbok, en kokbok som är bra för klimatet och därav sitt namn "KliMat". 62 sidor 25 olika recept fakta om klimatet, kan det bli bättre...? Så enkelt att förendra, så enkelt att påverka och så mycket spelar det roll! (Vem kunde tro att maten står för väldigt mycket av det koldioxidutsläpp vi har idag) Här är ett litet smakprov :D Vill du veta mer? Komentera....


image18

Nånsens

Det är som om att sova vaken, du förstår ingenting, du ser ingenting, du hör ingenting du bara är. Du finns där andra ser dig, hör dig, talar till dig, känner dig, men du... du bara finns där. Som om ord skulle kunna förklara som om sång skulle kunna sjungas som om prat bara var meningslöst, du bara finns där. Allt, bortsåpolat ut i intet och ingen vet var det/du/den tog vägen.

Sorg som flyter och ett hjärta som slår, bort ut i natten kan du förstå? Glöm aldig att den hade changsen, du trodde det var bättre men fan vad mer man kan få... Glömd, gömd, hyllad, tårar, skratt och hat...

Är det nån som förstår vad jag skriver ?

Utan rubrik

Männsikor som vaggar i takt med spårvagnens gungande fram och tillbaka. Oroliga blickar som bekräftar stressen i vardagen. Vem är man och vart är man påväg? En framtid utan hopp och ett liv utan kärlek.
Vita bussar, som är på väg dit du vill eller dit du måste ta dig, syns utanför rutan. Solens strålar som skapar skuggor där ljusets väg bryts. En hand som kramar runt en söndergnagad penna. På rökta ungdomar som tror de flyger vandrar vilset runt som om bekymmer aldrig står i deras väg. Träningsbyxor som avslöjar att spårvagnen lämnar  hållplatsen "almedal". Snygga bruna ben i en vältränd kropp, skymtar framför mig. Somliga är tydligen väl medvetna om att sommaren är påväg.
Jag tar min väska, går av spårvagen och tar det första steget hemmåt. Skoskaven uppenbarar sig och jag inser direkt "denna kväll kommer bli en plåga". Vad mer kan man säga?
Jag måste plugga.