Idodan - Ida

Julen är här, imorgon är det julafton och på Tv är det uppersittarkväll på bingolotto. Själv firar jag i år julen hos mina kusiner i norrköping! Det är trevligt med lite omväxling! Men för att TYVÄRR släppa julkänslan nu så ska jag nu skriva ner lite motivations punkter som kan vara bra att komma ihåg när man...

Punkt 1, Hitta ett mål, en motivation, något du tycker om att göra och kan sträva efter.

Punkt 2, Av motgångar blir du starkare, se till att vinna eller lära dig något ur det dåliga.

Punkt 3, Som man bäddar får man ligga, försök att bli av med saker och ting så snabbt som möjligt så att du har morgondagen fri.

Punkt 4, Växla med träning, ät gott och nyttigt.

Punkt 5, Gör någonting du tycker är roligt, någonting du har att se fram imot.

Punkt 6, Inbilla dig annars att du verkligen vill lära dig, eller att du vill vidga dina vyer.



GOD JUL ALLESAMMANS!

Jag vet att jag kan så länge jag vill

Frågan är hur länge jag orkar?

Prestation ett måste som blir till tvång

Ingen njutning, bara krav återstår

Jag lyckas, för jag vill

Tankar som sprudlar men vad händer?

Idéer som står utan produkt

Fängslad i sitt eget sinne

Det börjar bli mulet

Solen är på väg att slockna

Regnet öser och tiden står still

Ge mig en minut

Eller bara någon sekund

Jag vill kunna vara

Bara vara

Befriad från verkligheten

Fri, ända gången jag är fri

Fri från allt och fri från mig själv

Jag får tid att leva men vem blir jag?

Lev med mig, lev med min frihet och lev med min ångest

Ge mig tid, försök förstå och jag kommer för alltid vara din ängel

Nej jag tänker inte på sex, men låt och säga att jag gjorde. Då det blir det fel. Upp och ner och ut och in och bak och fram och upp och ner och ut och in... (humm, själv ser jag framför mig en bild av en tjej som rider) Men det var verkligen inte det jag tänkte när jag skrev rubriken så låt oss lämna ämnet sex.

Tillbaka till seriöst. Eller inte? Anyway, trött? JA.
Nä jag tänkte snarer på tillvaron, det är upp och ner med allting. Det känns som om min kropp håller på att vända sig ut och in. Och nuet präglas av att det finns en dåtid och fram tid, ett bak och ett fram. Så allting är Upp och ner och ut och in och bak och fram... fyfan! Men egentligen kommer upp och ner och (ja resten har ni redan hört) av ett kassetband som jag lyssnade på när jag var liten, månen går med långa ben. Varför är vi inte fortfarande barn? Utan stress och utan krav.

Idag, vilken dag, eller inte? En måndag, i för sig utan skolan, men defenitivt inte utan plugg. Igår jobbade jag hela dagen, idag har jag pluggat hela dagen, imon är det skola och nästa helg är det fest, baksmälla och jobb igen. Vad gör vi med livet? Skola, plugga, festa, jobba, shoppa, fy fan? Mönster Upp och ner och ut och in och bak och fram och upp och ner och... är det såhär hela livet?

Ett beroende, en vardag, en tid som aldrig känns förlorad men som snart ändå är glömd. Varför är jag dömd? Jag njuter, så länge de varar, men efteråt, det blir alltid ett efteråt, är jag förstörd. Jag kan inte vara utan, det är något av det bästa man kan få, låt mig bara få njuta... men jag vill inte förlora. Jag skadas, hur många slag tål jag att ta?

Ge mig sällskap, jag är ensam och hatar att vara själv. Värm mig, jag fryser, jag skakar. Förstå mig, jag vill, de är sådan jag är. Kommer alltid vara? Förvirrad och nyfiken, trött och besviken. Prestation. Perfektion. Perspektiv.

Ett mönster som kommer igen, en vardag som blir verklig, en längtan som skriker. Gunga min vän, gunga högt och gunga läng för barn blir vi aldrig igen. Så låt oss gunga, sväva och leva fritt som om tid och rum aldrig existerat. Ha inte ångest, få inte panik det finns plats för alla. Och även än för dig

För att vara ärlig, nästan pinsamt ärlig, måste jag erkänna att jag faktiskt sitter i skolan just nu. Jag är helt ensam, inte en kotte i hela korridoren, jag har tråkigt och jag pluggar. SUCK! men för att dra ner på det pinsamma lite så måste jag även erkänna att jag aldrig skulle sitta här, nu och  helt själv om det inte var för att min älskade Jennifer har teaterföreställning klockan sju. Var ingen direkt idé att åka hem emellan tyckte jag, kanske sant, men fan vad jobbigt det känns att sitta i skolan helt själv vid denna tid...

Det är mycket att göra i skolan nu, det verkligen suger, men jag får i alla fall mer gjort nu än vad jag fick förut så det är skönt! Och i tanke på skolarbeten... För något eller kanske några år sedan gjorde min lille bror Joel och hans kompis en film i paint på elevensval. De höll på i en hel vecka, jag förväntade mig en långfilm, men det blev det inte riktigt... Här ska ni få se resultatet av en veckas hårt 
arbete:

Min beslutsvånda tar återigen över mig och jag kan helt enkelt inte bestämma. Hela denna terminen har vi hållt på med våra projektarbeten men för mig har det än så länge bara varit en process som börjat om och om igen. Först ville jag jobba om CISV, (Childrens international summer village) visst inte riktigt vad, men något roligt i alla fall. Sen var det att jobba om drömmar och drömtydning, från det gick jag vidare igen till mode genom 1900-talet och nu har jag bytt igen. Tre veckor av terminen är knappt kvar och jag börjar nu på ett helt nytt projekt. Detta är otroligt men ytterst typiskt mig! Amazing, hur ska jag klara mig? Men samtidigt, jag har inte att förlorra, den tid som gått är redan förbi och jag har knappt startat med något bara spånat och haft ideér men nu jävlar ska det fan bli bra!!

Du vill aldrig vara ensam, aldrig vara själv, men omgivningen skrämmer dig. En dålig vana som blir till vardag eftersom du inte vet, du vet ingenting. Du lämnar allting bakom dig, för du vågar inte, för du kan bli sårad. Lämnad till en flykt som du aldrig kommer kunna fly, perfektion, allting. En försvunnen dag, precis som alla andra, du vet inte var, inte hur, inte när. Det bara kommer och du är förlorad, skadad eller på flykt från verkligheten. Jag klarar det inte, vill inte, vågar inte! Jag vill bara vara, bara vara utan känslor och bortom verkligheten, förbi allting...