Idodan - Ida

Du vill aldrig vara ensam, aldrig vara själv, men omgivningen skrämmer dig. En dålig vana som blir till vardag eftersom du inte vet, du vet ingenting. Du lämnar allting bakom dig, för du vågar inte, för du kan bli sårad. Lämnad till en flykt som du aldrig kommer kunna fly, perfektion, allting. En försvunnen dag, precis som alla andra, du vet inte var, inte hur, inte när. Det bara kommer och du är förlorad, skadad eller på flykt från verkligheten. Jag klarar det inte, vill inte, vågar inte! Jag vill bara vara, bara vara utan känslor och bortom verkligheten, förbi allting...