En helt vanlig måndag, eller? Jag och miss X
Skolan har börjat igen, en vecka har gått och redan har vi fått genomlida ett prov ett några få lektioner, usch! Men men dags att kommer tillbaka till den "riktiga livet" efter sommarens onyttigheter. Så vad gör man en valig måndag?
Idag, skola såklart! :( sov mig igen en och en halv timmas rast, var nog lagom trött efter helgen jobb ;) det var skönt! Efter denna underbara pause skrev jag min "att göra lista", tycker om att kunna bocka av saker som är gjorda :D men tyvärr blev den längre än vad jag hade väntat mig, alltifrån att blondera mig till att boka jobbtider. Tiden räcker då inte till kan jag säga i alla fall...
Över till epilera benen, FY FAN VAD ONT DET GÖR! Tack och lov har jag kommit på den lilla tricket för att undvika smärtan. Drick två eller tre öl innan så går det mycket bättre! SÅ vad har lilla ida och Miss X gjort idag. Jo, vi tog vägen förbi en pubb och delade på en lite öl och efter detta tog en tripp till hemköp och köpte oss en sex pack pripps blå ;) HAHA (tyvärr är verken jag eller miss X 20år än så systemet blir svårt). Vi lyxade även till det med en påse chilinötter, sen så vandrade vi vidare till en park och satte oss ner med alkisarna och slukade våra 3,5% öl. HAHA PINSAMT! men låt smärtan minska och jag mår fint! Och nu, lena och sköna ben! Hoppas det håller lika länge som det lovar nu!
Så då var din min tur, miss X är klar och vem står näst i kö om inte jag.
Dagens tipps, alkoholm minskar smärta!
Det lilla fallet Ida, det lilla lilla barnet!
Att jag är så jävla pedantisk och envis. Aldrig blir jag nöjd, för alltid måste det vara så perfekt. Perfektion, beslutångest och envishet. Tre av mina starkaste egenskaper, vilken kombination. Varför är jag så jävla patetisk? Ett år blev till två, som blev ett datum och nu mer tid. Ångest, ångest, ångest! Färdig? Inte enligt mig.
Jag kan gråta över skitsaker, men bygga höga murar runt det jag borde ta tag i. Jag blundar för andra, men söker ändå deras hjälp och svar. Vart fan vill jag komma egentligen? Aldrig blir jag nöjd! Hittar alltid fel, skitsaker! Han hade en tax.
Varför lyssnar jag inte när andra talar? Så många jag frågat och alla har sagt, men dom är ju as fina nu! Inte en ända har sett något fel, och ni vill inte veta hur många jag frågat. Det sista Jenni sa till mig var, ta ut den nu! Jävla beslutångest! Borde gå till en psykolog eller nått! Vad det än handlar om, val = ångest. Söker hjälp av andra, tack och nej tack, lyssnar jag? Jag vet inte. Men varför måste jag då alltid ha en bekräftelse?
Idag skulle det varit över, men vad gör jag? Två månader till. Emme du behöver inte vänta längre än någon annan, varse. Det värsta är egentligen att jag vet att det inte är över, Inom två månader kommer jag hittat nya fel. ÅHHHHHHH!
Envis som en åsna! Borde tatuera in det. Men samtidigt, om jag ändå kämpat hela ända hit varför inte ta det hela vägen? Fast det kommer aldrig bli perfekt! När fan ska jag inse det? Perfektion, ORKA säger bara. Det stjäl min tid!
Jag får väll se det som ett tandsmycke, för det verkar inte som om jag kommer bli av med den. Trettio och tandställning. Eller kommer jag någonsin bli nöjd? Vilken kombination, en envis liten flicka med beslutångest som tror att ordet perfektion existerar...
Som Sege alltid säger, jag är ett litet fall!