Välkommen år 2009
Första gången jag jobbat natt idag. Speciellt faktiskt, satt och kollade på TV när jag gång på gång kom på, "just fan, jag är på jobbet". Det är lugnt och skönt, inte speciellt mycket att göra, utan du får ett par timmar för dig själv. Underbart!
Min tanke var att jag skulle kombinera dessa timmar med pluggande, så att man får något mer gjort på samma gång. Men det var alldeles för skönt att bara sitta och koppla av framför Tv, så inte blev det mycket pluggande gjort. Får ta det en annan dag, finns vilja finns tid.
Jag har försökt att börja se saker och ting från den ljusa sidan igen, allt är trots allt inte så jobbigt och tråkigt som man lätt gör det. För visst är mycket intressant, och visst tilltalar det mig, men så fort det blir ett måste blir det ett tvång och leder mest till ångest. Så nu, nytt år, ny start och nya möjligheter. Låt oss istället försöka vara positiva inför saker och ting! Okej, jag vet att jag inte kommer hålla många (kanske inte ens något) av mina rutinmässiga nyårslöften, men nog allt är bara ett försök värd all ära även om jag inte når målet.
Detta år ska bli bättre, starkare och gladare än 2008. Mycket och skilda ting har präglat och färgat år 2008, kaos, tvivel, osäkerhet, avskum, onykterhet, bristfälldhet, sorgsenhet, förluster, stress, panik och ångest, men även lycka, kärlek, trovärdighet, möjligheter, struktur, säkerhet, vänskap, förlåtelser, insikter och mycket annat! Det har varit ett händelserikt år, både till för- och nackdel, och kanske det föds någonting bra ur även det värsta. Och om inte annat ger det oss perspektiv på vardagen och på livet.
Så låt oss leva år 2009, låt oss finna det vi söker och låt oss förverkliga våra drömmar (även om vi kanske bara kommer en bit på vägen). Låt mig ta förnuftet till fång, och glädjas åt det liv jag faktiskt lever, för visst är jag innerst inne för det mesta lycklig, även om lycka har trängs undan och ibland lite för länge.
Mitt största mål inför år 2009 är att stressa ner, koppla av, dämpa min ångest och bara njuta av dagen, av livet och försöka finna mig själv, för visst finns jag där inne någonstans. Men inte behöver jag stressa upp mig än, jag är ju trots allt bara 18år har hela livet framför mig.