Idodan - Ida

Så vad? Här sitter man i sin ensamhet och njuter på något sätt av tillvaron, ensam nerkrupen i sängen under täcket. Åhh ljuva höst snart övergår du till en svensk vinter bestående av lite snö men mest regn. Musik spelas i bakgrunden och i högtalarna hör vi Imogen Heap, det för mig ganska nyupptäckta bandet. Rummet är städat efter helgens upplopp och revolution. Ett USB-minne lyser rött vid sidan om datorn och påminner mig för var sekund om var dagens timmar borde ha hamnat.

Det är dags att ta i tur med saker och ting, få tummen ur röven och sätta igång. Mona-Lisa le för mig, ditt omtalande leende i månskingrat ljus, le för mig. Bakom mig ligger kuddar staplade och i famnen kramar jag min älskade bambi, bredvid ligger hans syskon. Klockan är mycket och Emmes födelsedag har övergått till en ny dag, precis som allting annat i mängden.

Snart så jävlar, bara att sätt igång, jag är inte trött, inte utmattad, jag har tid men igen vilja. Inget ork inget tänk, värst vad tiden kan stå still men samtidigt passera så fort. Blommorna törst är släckt och allt som återstår är allting annat. Jag är påväg, påväg framåt i mitt liv och uppåt i tillvaron. Även om alla dagar fortfarande går att klassificera ser jag en ökning i högen av de positiva, framgång. Åh ljuva natt ta mig dit skugorna leder... jag vill reflekteras...