Idodan - Ida

Precis som om evigheten greppade om dagen och bevisade att livet bara är ett kretslopp
Vi föds, vi lever, vi dör i evigheten, något vi inte kan förklar något vi inte förstår oss på
Man vill vara onormal, eller snarare unik, vill stå ut och inte vara en i mängden
men vad handlar livet om då evigheten betyder en blodig tunga?

Ett svar på en olösliggåta och vi finner evigheten i nästa problem
Dagliga rutiner som följer strömmen av en alldaglig vardag
Ett frö som gror, växer och slutligen blir en palm i en kruka på mitt golv
Barnet dör, torkar ut, vissnar, försvinner och är en del av ett kretslopp

En bild som aldrig försvinner, en visning och du kommer alltid finnas, någonstans
du finns lagrad i minnen i vår tid, den som dör ut först när vi gör det
Som en låt som går på repeat och någon föds åter på nytt i den värld du levde i
Den du är, den du blir den du vill vara, frågan är vem? vem är? vem blir? vem vill?

Ett orange gosedjur som trånar efter närhet och kärlek
Ett svar på en annans bön, men tyvärr min vän du hamnade i fel händer
Ingen närhet och ingen kärlek, bara ett kalt hårt vitt träbord i hörnet på ett rum
Ingen i mängden och ingen utanför, som ett svar på vad ensamhet är

En blodig tunga som förgäves försöker ta sig genom andra lagret av evigheten
En kall väntan på att återigen få ge njutning till den som kämpar
Men först när man vill ta sig tid inser man att utrymmet av tid är stort
Det är dags att inse, det du vill är det du med lycka kan uppnå,
den dagen ta chansen, låt inte tanken på evigheten övervinna din tid