Skrik min vän, skrik!
Visst har du en hemlighet, någonting du egentligen vill berätta, skrika ut till alla som hör, men du gör det inte, antingen för att du inte kan, eller för att du inte vågar, för man vet aldrig vem som råkar lyssna. Du pinas och plågas, för du vill tala om, men det går inte. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med tystnaden. Du skakar, för du döljer, men alla har vi någon hemlighet.
Visst har du en längtan, någonting du vill ska inträffa, antingen nu eller i framtiden, men det händer inte, du vet inte varför, det kanske är omöjligt, just för att du är den du är. Du längtar och hoppas, för du vill att det ska ske men det blir aldrig verkligt. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med önskan. Du skakar, för du hoppas, men alla har vi någon längtan.
Visst har du syndat, gjort någonting du ångrar, litet såväl som stort, men det går inte göra något ogjort, det finns ingenting du kan gör, varken idag eller imorgon, för du har redan orsakat en skada. Du gråter och vädjar för du vill bli förlåten, vill börja om men tiden går inte att spola tillbaka. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med rädslan. Du skakar, för du ångrar, men alla har vi syndat.
Visst har du känslor, någonting som både förstör och skapar, ibland finns de och ibland inte, men du vill kunna kontrollera, det går inte trotts att du försöker och vill förstå, du är mänsklig. Du älskar och hatar, för du vill kunna styra men det går inte. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med kärleken. Du skakar, för du känner, men alla har vi känslor.
Visst har du en själ, någonting som du varken känner, ser eller hör, någonting du ändå hoppas existerar, men du har levt i ovetskap, frågat men stått utan svar, för ingen vet. Du tror och önskar, för du vill vara evig men minns inget liv före detta. Skrik min vän, skrik med hjärtat och skrik med livet. Du skakar, för du dör, men alla kommer vi att dö.