Så var veckan gjord...
I fredags, för en vecka sedan, var jag på maxi och handlade med mamma. I fredags, för en vecka sedan, planerade jag min fest och bakade kladdkaka tillsammans med Jennifer. Men nu har en vecka och tre dagar gått och de sista gästerna har för länge sedan lämnat the partaj...
Lyckad fest? Ja, Den var lyckad! Hade väldigt roligt, ganska mycket folk och allt gick lugnt.... ända till slutet... ALLTID detta jäkla slut, objudet folk blir på något sätt "bjudet" folk, stämnigen blir dålig och så slutar det alltid med antingen bråk, stölder eller saker som går sönder. För min del, bråk och stölder.
Är det sånt man får räkna med när man bor där jag bor? Är det inte fel om det nu är så? Samvetet som gnager, mina föräldrar som är snälla och låter mig låna huset och en lille bror, helt oskyldig, som blir en parfym fattigare. FEL!
Helgen? Fredagen skulle vara en alkoholfri dag, en tillfäll för nykteristen att vakna inom mig. Men vad hände för likt förbannat vaknade jag bakis på lördagsmorgonen? Ett flak cider inhandlas, skulder växer (alltid denna panka vardag), en fest eller två smyger kring fötterna, folk är glada och mitt svaga jag tar över och kan helt enkelt inte motstå ytterligare en fylla. Fredagen (lyckad faktiskt) startade kring en öppeneld vid en sjö och firande av Martina (GRATTIS!) senare löpte den vidare till krogen och firande av Alexander (GRATTIS!) Riktigt många som jag känner fyllde år i fredags faktiskt (kul att alla föräldrar bestämde sig för att pippa samtidigt, sommaren är väll för mysig!), så Grattis till alla er andra med :D!
Över till lördagen. Kort och gott, sju timmar på jobbet och resterande tid tillsammans med vänner och film, Fight Club denna gången. Riktigt bra! och sjuk vad många och olika ideologier som representeras i den (ni får ursäkta mig om jag verkar helt insnöad i skolan, MEN DEN PÅVERKAR EN!! har precis avslutat vårt ideologiprojekt nämligen, så är (tyvärr?/för än gångs skull?) insatt i de olika ideologierna och vad de står för)
Nu, en ensamhet som kryper sig allt närmare mig. Hatar att vara ensam, det är min största rädsla, att bli ensam. Helt själv, utan närhet och med endast tankar som spökar i huvudet. Och här ligger jag ensam i en stor säng, eller inte helt ensam har trots allt mina gosedjur som kramar mig, och ur högtalarna hör man svagt Foo Fighters låtar spelas på repeat, Räknas det som sällskap? Jag har faktiskt en axel också i för sig ;) HAHA :D :D internskämt ;)
Natti natti, mina änglar och demoner
Lyckad fest? Ja, Den var lyckad! Hade väldigt roligt, ganska mycket folk och allt gick lugnt.... ända till slutet... ALLTID detta jäkla slut, objudet folk blir på något sätt "bjudet" folk, stämnigen blir dålig och så slutar det alltid med antingen bråk, stölder eller saker som går sönder. För min del, bråk och stölder.
Är det sånt man får räkna med när man bor där jag bor? Är det inte fel om det nu är så? Samvetet som gnager, mina föräldrar som är snälla och låter mig låna huset och en lille bror, helt oskyldig, som blir en parfym fattigare. FEL!
Helgen? Fredagen skulle vara en alkoholfri dag, en tillfäll för nykteristen att vakna inom mig. Men vad hände för likt förbannat vaknade jag bakis på lördagsmorgonen? Ett flak cider inhandlas, skulder växer (alltid denna panka vardag), en fest eller två smyger kring fötterna, folk är glada och mitt svaga jag tar över och kan helt enkelt inte motstå ytterligare en fylla. Fredagen (lyckad faktiskt) startade kring en öppeneld vid en sjö och firande av Martina (GRATTIS!) senare löpte den vidare till krogen och firande av Alexander (GRATTIS!) Riktigt många som jag känner fyllde år i fredags faktiskt (kul att alla föräldrar bestämde sig för att pippa samtidigt, sommaren är väll för mysig!), så Grattis till alla er andra med :D!
Över till lördagen. Kort och gott, sju timmar på jobbet och resterande tid tillsammans med vänner och film, Fight Club denna gången. Riktigt bra! och sjuk vad många och olika ideologier som representeras i den (ni får ursäkta mig om jag verkar helt insnöad i skolan, MEN DEN PÅVERKAR EN!! har precis avslutat vårt ideologiprojekt nämligen, så är (tyvärr?/för än gångs skull?) insatt i de olika ideologierna och vad de står för)
Nu, en ensamhet som kryper sig allt närmare mig. Hatar att vara ensam, det är min största rädsla, att bli ensam. Helt själv, utan närhet och med endast tankar som spökar i huvudet. Och här ligger jag ensam i en stor säng, eller inte helt ensam har trots allt mina gosedjur som kramar mig, och ur högtalarna hör man svagt Foo Fighters låtar spelas på repeat, Räknas det som sällskap? Jag har faktiskt en axel också i för sig ;) HAHA :D :D internskämt ;)
Natti natti, mina änglar och demoner
Kommentarer
Trackback