Saker man inte glömmer från för del 2. (Min lyckodag, eller?)

Det var fyra år sedan, då jag fortfarande var liten och bara gick i 7an, som detta hände. Minnen! :D

Jag och mina tre bästa vänner (Alexandra, Andrea och Isabelle) var på väg ner till torget för att köpa godis. Det var soligt och varmt, och alla var glada, flummiga och skrattiga! Vi gick längst vägen då jag plötsligt och helt oväntat får syn på ett fyrklöver. OMG!!! Herregud vad överlycklig och stolt jag blev, evig tur! Och jag av alla människor som då trodde till tusen på skrock! (Numera intalar jag mig att skrock bara är lögner. Vad har jag för val när jag stått och bankat sönder en spegel, sjuårs olycka x masssa massa! Och inte tänker jag ha olycka hela mitt liv! Skrock är värt är lögner!) I alla fall, jag har hittat ett fyrklöver och visar det stolt för de andra så säger alexandra:

Alle: Vad gär du om jag gör sönder det?
Jag. Jag skulle bli jätte ledsen!!!! GÖR DET INTE!

Och vad tror ni den lilla negern (alle ;) ) gör? Hon rycker den från min hand och river den i massa bitar, och inte nog med det, utan hon sätter sig även ner och börjar GAPFLABBA!!! Och vad gjorde jag? Jag började gråta och gråta och gråta. Och alle bara fortsätter att skratta och skratta! Hon sårade mig, hade aldrig hittat ett fyrklöver innan så river hon sönder det.. stackar lilla mig!

När det tragiska lagt sig och vi båda lugnat oss lite fortsätter vi ner mot torget och tro det eller ej men bara en kvart senare hittar jag ytterligare ett fyrklöver och även denna gången utan att leta!! Två fyrklöver på mindre än 20 minuter, evig lycka resten av livet? Jag blev överlycklig!! Hela min sorg tog en vändning. Jag hade hittat ett nytt! Det måste vara ett tecken! Jag sprang i alla fall fram och plockade upp det samtidigt som jag skrek högt  DET HÄR ÄR MIN TURDAG!!! Så vänder jag mig om, tar jag ett steg och trampar rakt i hundskit. HAHAHAHAHA!!! Vilken jävla tur? Två fyrklöver och så trampar jag i hundbajs!! Tecken? Fyfan va vi skrattade (antagligen inte jag i för sig, men men) Den här händelsen Glömmer jag aldrig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback