Idodan - Ida

Blott ett samtal, tårar och ett namn som jag visst vem det var. Kunde det vara sant? 

Drygt ett år sedan träffade jag dig flera gånger i veckan. Du var alltid med dem samma som jag. Jag träffade dig på fritiden då och då men framförallt träffade jag dig varje helg, på varje fest, under ett par månaders tid.

Jag kommer ihåg första gången jag pratade med dig. Jag hade säkert mött dig innan, Mölndal är dock inte så stort, men det här var första gången jag träffade dig tillsammans med folk jag kände. Jag var hemma hos Pelle tillsammans med Emme, så kom Martina, Jolen och Du. För mig var du en ny tjej som jag inte kände igen.

"Vem är det ? och gud vad stora vackra ögon hon har"  var något av det första som jag tänkte om dig.

Det var första gången, vi hälsade på varandra och pratade lite men inte mycket mer än så. De månaderna som följde träffade jag dig allt oftare, för du var med dem samma som jag. Du var nästan alltid med.

Jag kommer ihåg när jag hade fest hemma hos mig och du visade mig din nya piercing. Vi stod inknödda på den lilla toaletten halvt fulla och spekulerade om hur jag skulle sett ut i din piercing Vi stod länge och du försökte övertala mig att också göra en. Jag ville, men gjorde det aldrig.

Idag har jag inte träffat dig på länge och det var ännu längre sedan jag umgicks med dig, träffade dig ofta. De gångerna jag mött dig det senaste har oftast varit på spårvagnen på väg till eller från skolan. Vi pratade om minnen och nutid. Vi kanske inte blev speciellt nära vänner, men du var ändå min vän och jag hade roligt tillsammans med dig. Idag är jag ledsen över att jag inte kände dig bättre.

Du var vacker, riktigt vacker! Stora ögon och mörkt långt hår. När jag träffade dig var du oftast glad och flummig, väldigt flummig och du skrattade mycket. Visst fanns det stunder då läpparna inte log och ögonen var fyllda av tårar, men när jag tänker på dig, så ler du med hela ditt ansikte...

Det är så jag kommer ihåg dig, Vila i frid Miranda Stockman (F)