Jag förstår inte, hur lyckas man?
Mackan smakar ljuvligt, juicen glider ner i strupen, musiken är underbar och du dansar som aldrig förr, msn och Internet så mycket du inte visste att man kunde göra med dem, vilken film som helst blir intressant, du får lust att städa, du känner dig rastlös men är helt utmattad, du ringer till personer du inte pratat med på länge. Allting är underbart, fantastiskt, roligt, intressant...
Du skippar jobbet, du sover längre än vad du behöver, du säger att du ska stanna hemma men går ändå ut. Du laddar låtar inför morgondagen, du väljer att göra allting på än gång. Tiden går snabbt, den springer iväg och du inser snart att det är över. Du känner dig berusad, en klump i magen klämmer åt, du hittar på ursäkter, du ljuger, du gör allt för att dölja det men tillsist springer det ikapp dig.
Du sätter dig ner, försöker koncentrera dig, försöker att sluta, hitta en motivation. Ingenting går. Tillslut kollar du på klockan 23:00 dagen är förbi och du har inte gjort någonting vettigt. Vad hände med tiden?
Du bryter ihop, försöker kämpa för att klara det sista. Bara någon vecka kvar till lovet och ändå faller du innan mållinjen. Måste göra det sista, men hur tar man sig tid när allting annat blir så mycket mer underbart, fantastiskt, roligt och intressantare när man måste plugga?
Ursäkterna tar slut, lögnerna håller inte, klumpen blir allt större, berusningen rinner ut och trots att du flytt från pluggandet hela helgen försvinner det inte. Dags att sätta igång nu efter allt, nu när du inser att det bara blir mer och mer ju längre du väntar.
MOTIVATION TACK!? Jag orkar inte, vill sova, drömma, vakna och bara hoppas att allting är klart. Men nä, så enkelt är det inte, tyvärr. Det man inte gör blir inte gjort, och nu... Det drabbar inte bara mig.
Ännu en natt utan sömn? Vi får väl se.