Idodan - Ida

Så hade ytterligare en dag passerat och återigen sitter jag i min säng och bloggar om det som kallas mitt liv. Ett nästan så kallat multifuktionellt liv där jag har flera möjligheter att göra det jag faktiskt verkligen vill, (vad det nu är?), men jag gör det inte. Jag lever i min trygga vardag bestående av vänner, familj, skola och jobb, samtidigt klagar jag högljut över att jag inte pluggar, tränar, lär mig spela gitarr eller utövar någon annan aktivitet. Men vad i helvete Ida, möjligheterna finns! Och så kommer jag med argumentet, "jag borde börjat med det när jag var liten", men är jag inte fortfarande liten då?

För att börja med någonting som jag faktiskt vill, men inte allt för ofta gör, är det att tacka min lille bror för allt han gjort och att han finns! För vad skulle egentligen mitt liv vara utan min älskade lillebror? Kom och tänka på det idag då jag bad honom gå och hämta telefonen åt mig och då drog till med snälla-rara-söta-älskade lille bror kan inte du... bara för att han inte skulle tjafsa emot utan bara göra det. Trots att det bara var ord jag använde för att själv slippa anstränga mig så borde jag använda dom oftare och i ett annat syfte för han är mina snälla, rara, söta och älskade lillebror!! Så jag sa det till han, att han verkligen är en person jag aldrig skulle klara mig utan, för det är han, han log och jag såg verkligen hur glad han blev, så varför talar jag inte om det för honom oftare?

Visst att han ibland kan vara väldigt pratig, eller för det mesta faktiskt, men vem är det jag lär mig all onödig men rolig fakta ifrån om inte honom. Och vem är det som följer med mig till stan när mina kompisar sviker? Och serverar mig frukost på sängen, gör milkeshake, håller hemligheter och ger mig sällskap när jag har tråkigt. Och vem är det som alltid tillförlitar sig på mig när han är osäker på något? Och vem är det som faktiskt nästan alltid ställer upp när jag ber om det, och ibland till och med när jag blir arg? Och vem är det som alltid säger "de va så lite så" efter att han har hjälpt till med något om inte min älskade lille bror. Min älskade lille bror.

Jag kommer ihåg när vi var små och fortfarande lekt. Vi hittade på en lek man kunde göra i bilen, låt oss kalla den gubben och berget, vi lekte den varje gång vi reste med bil och varje gång var det lika roligt och vi kom hela tiden på nya ideér om vad man kunde göra. Och på något sätt så var det alltid jag som "vann" eller nästan alltid, jag var ju äldst. Jag kommer ihåg när vi var ännu mindre och vi fortfarande kollade på disneydags och lattjo lajban, då vaknade jag alltid av att en varm lille bror kröp ner i sängen bredvid mig och satte på TV. Älskade lillebror kommer du ihåg?

Så min älskade lillebror förlåt att jag ofta blir arg på dig, skriker mycket på dig, tjötar på dig och ber dig göra såpass mycket saker åt mig att mina kompisar till och med reagerar på min lathet. Men kära lillebror, trotts att jag har mina brister och trotts även du kan ibland vara väldigt jobbig och irriterande älskar jag dig och har alltid gjort! Och tack lille bror tack för allt min älskade lillebror!


(Jag har bestämt en sak för min framtid. Jag ska ha många barn, för syskonkärlek är nog något av det underbaraste som finns!)