Idodan - Ida

Förfesten är på sin topp, alla är goa och glad, vilken kväll vi ska ha!! De sista dropparna av alkoholen är snart uppdruckna och kvällen börjar lida mot utgång. Så bär det av... och någonstans hamnar man förr eller senare alltid, tyvärr har jag då ett par dåliga vanor varav en av dessa är att gå från förfest/förkrök direkt till efterfest. Missar ganska ofta, av någon anledning, själva "festen". Men men, jag klagar egentligen inte för det är jäkligt kul även det!

Men för att komma till själva poängen, så sluter vi oss till de två senaste helgerna då jag gått från förfest eller förkrök vidare till partaj. Och nu är då frågan, VARFÖR BLIR MAN ALLTID SÅ FOTOKÅT? (i alla fall jag)  Dagen efter den (förhoppningsvis) lyckade utekvällen blir jag alltid lika shockad när jag hittar mig själv med ett stort leende och trötta ögon på massa bilder både ifrån kompisars kameror, random männsikors fotoalbum på facebook och bland vimmelbilder. Mer än hälften av bilderna kommer jag inte ens ihåg, trots att jag ser väldigt medveten ut om att någon tar kort på mig och de flesta är katastrof men några godbitar hittar man i alla fall trots att det ser ut som om jag håller på att somna.